Finnes: Högpresterande, utbränd kvinna. Sökes: Balans i livet. Sofia Modigh måste lära sig att inte alltid ge 100 procent. Första steget på vägen är Mia Törnbloms kurs.
Namn: Sofia Modigh
Ålder: 37 år
Yrke: Rektor på Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet
Familj: Sambon Christer
Bor i: I Stockholm
Förra sommaren cyklade Sofia Modigh omkull på väg till jobbet. Det fick bägaren att rinna över. Flera månaders dubbelarbete och en livstids höga krav tog ut sin rätt. Den superkompetenta rektorn grät och grät och orkade inte ta sig ur sängen.
Nu är hon tillbaka på arbetet, men måste tagga ner på kraven och öva sig på att vara nöjd.
– Det är viktigt att kunna be om hjälp och säga till sig själv att ”nu är det tillräckligt bra”. Om vi kräver perfektion av oss själva kan vi inte få bra självkänsla, säger Mia Törnblom.
Sofias kursdagbok:
Vecka 1
Jag planerar dygnets alla timmar
Deltidsjukskriven för panik, ångest och depression hittar jag Mias utbildning. Med insikten om att jag har arbetat på tok för mycket och varit på tok för engagerad i många år tar jag mig till kurslokalen med målet att få ett liv i balans.
Jag har ingen aning om de andra i gruppen är sjuka som jag eller om de har lite ”lyxproblem” som de vill bota med personlig utveckling. Snabbt blir jag varse att kursen är på allvar. Alla har riktiga problem som de kämpar med. Den som är ärlig får mest råd och stöd, både från gruppen och från Mia. Jag satsar på ärlighet.
Berättar hur viktigt det varit för mig att allt ska bli perfekt och hur arbete och privatliv lätt går ihop för den som arbetar inom den ideella sektorn. Berättar hur jag har planerat dygnets alla timmar, minskat på sömnen och alltid ätit på möten –frukostmöten, lunchmöten och middagar. Flera deltagare nickar igenkännande.
Vecka 2
Mias budskap: var tolerant!
Att göra hemuppgifterna och skriva dagbok är maskinellt sett en baggis för en sådan som jag. Men det visar sig svårt att skriva något bra som inte är en prestation. Jag börjar fatta, på riktigt, att även jag har lite problem med självkänslan.
Jag blir också medveten om att jag alltför ofta eftersträvar perfektion och därmed är tämligen intolerant mot andra. Egenskaper jag inte värderar högt. Eftersom jag själv har lätt att komma ihåg saker har det varit lätt att döma andra. Jag kan erkänna att jag många gånger tänkt: ”Hur svårt kan det vara?” eller ”Om jag kan, varför kan inte han eller hon?”
Helt klart är i alla fall att det inte är konstigt om jag blir trött och deprimerad när jag hela tiden, i allt jag gör, söker förbättringsmöjligheter. Mias budskap är enkelt. Tänk inte så förbannat mycket – gör i stället! Var nöjd! Och var tolerant!
Vecka 3
Det fina är att jag kan ändra mig
Kursen har gått alldeles för fort. Mitt gamla jag vill ha mer, mer, mer. Mitt nya jag har börjat fatta att balans i livet får jag inte om jag går upp 100 procent i allt jag gör. Det är en jobbig insikt för mig som är så lättengagerad.
Jag har fått med mig en hel del från kursen. Jag ska stänga av öronen när min hjärna försöker överanalysera allting, jag ska stärka min självkänsla genom att fortsätta skriva i dagboken och varje dag ska jag fråga mig själv: Har jag haft för hårda krav på mig själv i dag? I ärlighetens namn får jag medge att svaret på frågan skulle ha varit ”ja” varje dag, i åratal. Men det fina är att jag kan ändra mig. Det har Mia sagt.
Är du också perfektionist? Här är Mias tips:
- Sluta överanalysera. Lär dig känna igen när de tankarna sätter i gång och öva på att bryta dem. Humor och självdistans är bra verktyg – om du kan se det tragikomiska i hur du tänker gör du snabbare framsteg.
- Välj när det krävs perfektion. Om du ständigt kräver perfektion av dig själv kan du inte få god självkänsla.
- Planera inte ihjäl kreativiteten. Öva tillit till din egen förmåga och ha rutiner som underlättar, men lämna lite öppet för improvisation. Om du måste ha dagarna inrutade på jobbet – se till att fritiden är relativt oplanerad.
- Döm inte andra efter dina egna förutsättningar. Vi är alla olika och den som är snabbast är inte en ”bättre” person. Tänk på att mångfald är utvecklande!
Av Sofia Modigh Foto: Lennart Dannstedt
Publicerad 2008/05