Lotta är rädd att barnen ska ”ärva” hennes låga självkänsla. Därför börjar hon jobba med att förbättra sin egen. På köpet får hon insikten att hon duger som mamma!
Namn: Lotta Jernström
Ålder: 40 år
Familj: Anton, 11, Moa, 8 år, och särbon Torbjörn
Yrke: Journalist/informatör
Bor i: Solna
Social och kompetent, men osäker under ytan. Så beskriver Lotta Jernström sig själv.
Nu oroar sig Lotta sig för att hon ska överföra sin låga självkänsla till barnen Anton, 11, och Moa, 8 år. På Mia Törnbloms kurs får hon veta det hon hela tiden misstänkt:
– Du måste börja arbeta med din egen självkänsla, vi vet ju alla att barn gör som man själv gör och inte som man säger, säger Mia.
Lottas veckodagbok:
Vecka 1
Mia säger att jag måste skratta mer
Fröken Otillräcklig. Det är jag. Ofta har jag faktiskt varit kanon: jag har varit duktig i skolan, fått beröm på jobbet och varit söt. Men lika ofta har jag varit knappt vatten värd i mina egna ögon; mattebetyget var uselt. Och nu börjar jag få rynkor.
Jag har plötsligt insett att man inte kan bygga sitt liv på bekräftelse från andra, och mitt främsta mål med kursen är att ta reda på hur jag ska göra för att mina barn inte ska gå i samma spår.
Vid första kurstillfället säger jag inte mycket, men Mia ser igenom mig. Hon säger att jag har för lätt att ta allt på allvar. Skratta mer, säger hon uppfordrande. Jag får i läxa att fundera på vad jag själv tycker är roligt i livet. Som ensamstående tvåbarnsmamma med heltidsjobb blir det inte mycket tid över. Jag har nästan glömt bort vad som får mig att må bra.
Sedan säger hon det jag redan vet: bästa sättet att ge sina barn en bra självkänsla är att stärka sin egen.
Vecka 2
Nu ska jag leva i nuet med barnen
Självkänsla är färskvara och man måste träna regelbundet, enligt Mia. Under veckan tränar jag flitigt. Jag skriver i min BRA-TACK-HJÄLP-bok varje kväll. När jag i slutet av andra kursveckan bläddrar bakåt i boken är det som att love-bomba mig själv. Då inser jag att det är just det som är syftet med boken. Vi ska lära oss bekräfta oss själva.
Jag försöker lära barnen samma sak genom att prata om BRA-saker de har varit med om under dagen. Jag lyssnar noga och bemöter dem med ord som bekräftar deras inre egenskaper, snarare än deras prestationer. Jag märker att de blir glada.
På den andra kursdagen säger Mia till mig att träna på att känna tro och tillit till att det faktiskt kommer att gå bra för barnen. Sluta grubbla över framtiden och lev i nuet med dem.
Vecka 3
Jag belönas med mamma-medalj
Jag har lyckats slappna av och njuta av att vara tillsammans med barnen. Jag har också hunnit med ett träningspass och ett restaurangbesök. Jag har visserligen struntat i disken ett par gånger, men det känns helt okej.
Jag känner mig nöjd och nynnar för mig själv när jag lagar köttfärssås. Min dotter sitter vid köksbordet och gör en pappersmedalj till sin favorithäst. Hon klipper medan jag dukar. Sedan ändrar hon sig. I stället belönas jag med hästmedaljen med motiveringen att jag är världens bästa mamma. Det är en helt vanlig grå februaritorsdag, och köttfärssåsen puttrar på spisen.
Mias kurs känns som en rivstart! Jag ser möjligheter för min lilla familj som jag inte sett förut och känner mig gladare än jag gjort på länge. Och jag vet att det är sant att ingen annan än jag kan vara mina barns bästa mamma.
Vill du ge dina barn bra självkänsla – här är Mias tips:
- Barn behöver bli sedda men de behöver inte bli bedömda! Bekräfta dina barn varje dag för det de är, utan att de har gjort någonting. Säg ”vad glad jag är över att du finns hos mig” eller ”vilken härlig skitunge du är”.
- Säg ”vad duktig du är”, om barnen kommer hem med bra betyg. Men fortsätt sedan med ”vad glad jag är över att du har ansträngt dig så mycket”. Då förstår de att ansträngningen är det stora, inte det höga betyget. Barn som endast blir bekräftade för sina prestationer vågar sällan öva inom områden där de inte känner sig bra.
- Det är aldrig för sent. Det enda vi har är nuet, ta ansvar för att vårda det. Om dina ungar är viktiga: se till att stärka din självkänsla så att de kan ”härma” dig.
Av Lotta Jernström. Foto: Lennart Dannstedt