MåBra

Andra sajter från
Allers förlag:









Ny chans till chatt - men missa inte alla nya svar

Hej alla chattare! På grund av tekniska problem kunde Mia Törnblom inte svara på de frågor hon fått in inför chatten den 9 april. Under sin timme hann hon istället svara på frågor hon fått in tidigare, men inte hann svara på då.
Inom kort kommer MåBra att återkomma med en tid då Mia kan svara på de frågor hon fick till den 9 april så håll utkik alla ni som skickade frågor till denna chatt.
 

Här är Mias svar den 9/4:

Limme

Hej Mia
Jag vill gärna jobba med personlig utveckling och friskvård mot arbetslivet. Jag vet att det finns behov av mina kunskaper men tvivlar ibland på mig själv och tycker att jag borde kunna hantera alla typer av problem och vara perfekt innan jag börjar hjälpa andra. Men jag undrar om jag någonsin blir färdig med min egen utveckling. Tiden bara rinner iväg - jag vill göra det nu. Vad tycker du?

Mia Törnblom 

Vi blir aldrig färdiga!! våga dig ut, ja är säker på att du har vad som krävs, det va skitläskig för mig med i början men det är bara att ge sig ut. Så länge vår intention är att ge vidare till andra det som givits oss så blir det alltid bra. Ja lovar! hur många kurser du än går så kan du inte lära dig det du lär det genom att faktiskt göra. Det är ok med misstag, vi utvecklas och lär oss mer. Dessutom blir det roliga historier som behöver ha för att kunna bjuda på oss själva.
Du är redo, ja lovar.
Kramar

Marie-Louise Nordlund

hur ska jag få tillbaka min livs glädje och mitt självförtroende, ?

Mia Törnblom 

Öva, öva, öva.
Se det som att du tappat din kondition, då går vi ju till gymet eller hur?
Skriv ner tre bra saker om dig själv varjed dag i en månad sen tar du nästa steg vilket är att skriva ner dina framsteg.
Massor med kramar

 
Mona Järlefors 

Hej Mia, Jag är en kvinna på 50 år som påbörjade en resa för drygt 10 år sedan i att ta reda på vem jag är och vad jag vill, tidigare hade jag bara gjort det som jag trodde andra ville eller det jag trodde skulle imponera på andra, jag blev nykter och började se världen och mig själv utan bedövning, vilket varit tufft och bitvis gjort ont men samtidigt härligt så här i efterhand. Det finns en del i mig som verkar sitta djupare och hårdare än något annat och det är min syn på mig själv, mitt självförakt för min kropp, mina nedvärderande tankar om mig själv och min kropp, och jag är så himla trött på detta. Jag har de senaste 4 åren börjat dansa, gå på buggkurser, och utsätter mig för att gå ut på dans vilket jag upptäckt är så roligt men även fruktansvärt plågsamt när jag står där och inte blir uppbjuden, när min röst talar om för mig att det är för att jag är fet som ingen bjuder upp mig "alla smala, snygga blir uppbjudna men inte jag". Som tur är har jag åkt med väninnor på dans så jag har fått lov att vara kvar tills de åkt hem, annars vet jag att jag skulle ha åkt hem direkt. Men nu vill jag bli kvitt detta självförakt, jag vill känna att jag är OK, att jag duger som jag är, med mage m m, slippa lyssna på denna röst som helt omedvetet och oplanerat genom sina kommentarer sänker min självkänsla totalt.
Vad ska jag göra och hur?
Hälsningar Mona

Mia Törnblom:
Jag har gått igenom precis samma sak, jag tvingade mig till att ställa mig framför spegeln och "ljuga" och säga att ja dög som ja va. Idag är det sant, ja älskar mina "volanger", mina hängbröst och min lite ledsna rumpa. Jag har också skrivit i en jag är bra bok sen jag va ny nykter och det gör jag fortfarande. Sen är det viktigt att ha tålamod med sig själv och sin egen utveckling, se dina framsteg, skriv ner dom i en bok. Du tycker ju mer om dig själv idag är för ett halvår sen, eller hur??
Du är på rätt väg! jag lovar.
Kramar M

 

Ulrika Pettersson

Hej! Vill först säga att du är en underbar människa såg och lyssnade på dig i GBG i höstas och köpte din signerad bok. Mycket bra.
Min fråga är: Jag är ett skilsmässobarn mina föräldrar skilde sig när jag var runt 9 år jag hade även 2 äldre systrar. Det skar sig med min pappa och jag tog mammas parti för jag tyckte synd om henne, sedan många år senare fick jag reda på att det mesta var hennes fel men det visste jag ej innan. Då hade jag anklagat min pappa för massor av saker som jag trodde var sanna. Nu har det gått ca 30 år sedan de skilde sig. Min pappa gifte om sig och jag fick en halvsyster som är 25 år nu. Jag har under perioder försökt att prata med pappa och försökt att förstå vad det var som gjorde att allt blev som det blev. Men han vill ej lyssna och han tycker att mycket av vad som hände var vi barns fel. Men vi var ju barn och förstog ju inte bättre. Jag ältar allt fortfarande och kan inte glömma och förlåta. Hur går man vidare så att man inte lägger ner en massa onödig energi på detta? För jag förstår ju att det aldrig kommer att bli bra. Hur kan man vända på det hela till min fördel? För man blir trött på att vrida och vända på allt. En sak har jag ju iallafall lärt mig och det är att jag vet hur jag inte ska göra mot mina barn. Kram Ullis

Mia Törnblom 

Det är 30 år sen.... 30 år och det var inte ditt fel! Ja lovar, det kan aldrig vara ett barns fel att föräldrar skiljer sig.
Du behöver bestämma dig för att du VILL acceptera att det blev som det blev. Acceptera att din pappa inte vill och inte orkar älta ngt som gör ont och som han inte kan förändra. Sen undrar jag varför det måste vara ett misslyckande att dom gjorde det. Jag e superglad att min är skild, annars hade jag inte kunnat få bli ihop med honom.
Släpp taget, gå vidare och lev i nuet. Det är inte din uppgift att coacha din pappa, coacha dig själv och dina egna ungar istället.

Massor med kramar M

 

Veronica De Bourgh

Hej
Hur kommer jag i kontakt med dig om jag vill ha din hjälp och vad kostar det?

Mia Törnblom 

På min hemsida hittar du allt om mina kurser www.miatornblom.se
Kram M

 

Lilla Anna

Hej Mia,
Blev så ledsen när jag blev avvisad av en man som jag är kär i. Det var jag som tog kontakt och han har inte gjort något men ändå blev jag ledsen efteråt. Han är slipprig och inte verkar han intresserad av mig men han låtsas som om det regnar. Jag borde hålla honom på ett rejält avstånd. Hur kan jag stärka mig mot sådana här saker framöver. Jag är i äktenskapskris så jag kanske skiljer mig och kommer ut som en naiv singel...

Bra-tack-hjälp-boken-är kanon
anonym

Mia Törnblom 

Jag tror att du mår bäst av att avsluta ditt äktenskap innan du inleder en ny relation. Det blir rörigt när vi har flera själar i vårt system. Du behöver förmodligen flörta och bli flörtad på men kanske inte precis just nu. Ta kärleksfulla beslut för din egen skull, tillslut kommer du hitta rätt och då går det fort, därför behöver du inte känna stressen. Det är bättre att du lär känna dig själv som singel, vem vill du vara, vad tycker du om osv. Jag väljer att svara så här eftersom jag uppfattade det som att du vill skiljas. Om du vill fortsätta vara gift så är det inte så fiffigt att flörta med andra, för din egen skull.
Kramar

 

Lena Andersson

Har fått ont i ett knä och väntar på utredning, så jag kan inte hålla på med stavgång och gympa. Det gör att jag tappar lusten1
hur kommer jag igång !!
Hälsningar Lena Andersson

Mia Törnblom 

Hitta ett alternativ, på gymet där jag går så finns det cycklar och olika maskiner som används vid knä problem. Simning är också bra när vi har ont i kroppen.
Fortsätt att ta hand om dig själv, vinsterna är så stora.
Kram M

 

malinsmamma

Jag är en "ältare"! Det är så jäkla drygt att inte kunna släppa saker som jag inte kan påverka. Har svårt för att släppa när jag blivit kränkt även när jag vet att problemet ligger hos den andre. Har svårt för att låta orättvisor och konflikter gå förbi utan att jag måste lösa alla problem. Kan också fundera mycket på andras problem fast jag vet att jag inte kan ta ansvar för hur andra agerar och tänker. Hur ska jag jobba med mig själv för att tex inte älta när jag blivit illa behandlad och " förgiftas "av elaka tankar i evighet om den som kränkt mig. Jag försöker ge mig själv positiva puffar och tankar som hjälper. Men när man mår lite sämre är det svårare att tänka positivt.
Mvh Dalahästen

Mia Törnblom 

När vi väljer att säga och se det som att vi "försöker" någonting så lyckas vi sällan. Ja tror att du behöver bestämma dig för att inte "göra" andra människors "inventering", för att du ska släppa det här behöver du förmodligen på riktigt acceptera att du inte kan förändra någon annan än dig själv! jag är skitbra på mitt jobb förmodligen för att jag just vet att jag inte kan ändra på någon annan, däremot kan jag finnas till och heja på när dom vill förändra sig själva. Sen är det ju så att det är enkelt att se vad andra behöver och ibland kan det bli en flykt ifrån att se vårt eget. Jag är övertygad om att du är superbra på att finnas till för och peppa andra men att du gör det till personer som inte vill. En av mina viktigaste deviser är att jag bara jobbar med dom som vill, inte nödvändigtvis dom som behöver.
Vi behöver mycket kraft för att ge till andra och därför är det viktigt att vi tar hand om oss själv först tänker jag, så att vi har någonting och ge bort.
Kram

 

Baby grodan 

Hej Mia !
Jag är en tjej på 39 år som du har träffat på Färingsö anstalten -03. Jag heter Rose-marie (Rosie). Vill börja med att säga att jag älskar din glädje sprudlande positivitet. Den smittar verkligen av sig. Blir glad bara att se å lyssna på dig. Helt galet inspirerande.

Min fråga till dig. Jag är ren å drogfri sen två å ett halvt år. Men har blivit så sjuk i min ätstörning. Hetsäter å kräks. Allt handlar om min dåliga själv känsla. Tycker inte om min kropp. Tror att ingen annan heller gör det. Har du några råd till mig hur jag ska bete mig för att börja älska mig själv å inse att även JAG e värdefull å duger som jag e?

Det skulle betyda så mycket för mig att få råd just från dig. Jag beundrar dig, för jag vet ju vad du gått igenom.
Va rädd om dig å glöm inte bort att du e värdefull.
Tack för att du finns.
VARMA KRAMISAR ROSIE

Mia Törnblom 

Va glad jag blir att du hör av dig! Grattis till din drogfrihet, verkligen bra gjort.
Känner att jag har massa frågor;
Går du på möten?
Skriver du i en bra bok?
För oss med vår historia är det ännu viktigare med god självkänsla och den behöver vi träna upp. Det är övning, övning, övning som gäller.
Jag vet att det är svårt, tar tid osv. Men du kommer lyckas, ja lovar. Skriv under rubriken HJÄLP! varje kväll i bra-boken, hjälp mig att känna att jag duger som jag är, hjälp mig att våga tro på att någon kan älska mig för den jag är, hjälp mig att känna tillit till att jag hittar kärlek igen osv. Det här fungerar. Jag skrev själv liknande varje kväll de första åren, tillslut kände jag att de va sant. Tänk att du vill ha självkänsla lika starkt som du ville ha knark när du va aktiv, då hade du aldrig gett upp eller hur? ta den kraften och lägg det på att göra allt du kan för att träna upp din självkänsla, det räcker inte med att tänka och läsa vi behöver göra också. Har du inte mina böcker så mejla min assisten malin@personligutveckling.se så skickar hon dom till dig.
Kärlek och kraft!

Webb-TV på MåBra
Du verkar inte ha Flash installerat eller så är det inte korrekt version av Flash installerat på din dator. Ladda hem senaste versionen av Flash här.
KLICKA HÄR
Sök träningskompis
Sök träningskompis
Vill du börja träna? Här kan du söka efter en träningskompis!
Fråga motionsexperten
Fråga motionsexperten
Din Personliga Tränare Katarina Woxnerud svarar på frågor om träning och motion!
Fråga MotivationsCoachen
Fråga MotivationsCoachen
Svårt att komma igång med dina nya matvanor eller träningen? MåBraLättviktarnas MotivationsCoach Catrin Engström peppar och svarar på dina frågor.
Uppdaterade bloggar
Ansvarig utgivare: Liselotte Stålberg 

Kontakta oss  |  Om Cookies  |  Integritetspolicy  |  Om Allers förlag  |  Press  |  Sitemap
© Copyright Allers förlag 2007