Anna vill få tyst på kritikerna i huvudet – de som gör att hon till och med funderar på att byta jobb. På Mia Törnbloms kurs lär hon sig ta itu med problemen i stället för att älta.
Namn: Anna Rydgren
Yrke: Sångerska och skådespelerska
Bor: I Stockholm
Familj: Fästman
Första gången Anna Rydgren fick obehagskänslan i magen var när hon hade uppspelning i musikskolan som 11-åring. Sedan flyttade prestationsångesten in – utan att betala hyra.
I dag är hon 38 år och hon har fortfarande för höga krav på sig själv. Främst i sitt arbete som sångerska och skådespelerska.
– Säg till din inre kritiker att vara tyst! Det låter enkelt, men många av oss måste öva på det resten av livet. Så öva, öva, öva! säger Mia Törnblom.
Annas veckodagbok
Vecka 1:
Det är för jobbigt att vara jag
Jag älskar mitt jobb. Dagar när allting faller på plats och man kliver av scenen i ett lyckorus, det finns inget härligare… I en timme, kanske ett dygn, sedan drar kritikerna i huvudet i gång.
Det börjar redan första dagen på en ny teater. Jag är stenhård mot mig själv och det är trångt uppe i huvudet av röster.
”Stå på dig nu! Du får fan inte misslyckas!” ”Skärp dig, du har ju inte ens huvudrollen!”
En dag på bussen hem kommer plötsligt tröttheten över mig. NEJ! Nu har jag fått nog, tänker jag. Det ska inte behöva kosta så här mycket att vara jag.
Jag söker mig till Mias kurs i personlig utveckling. Första dagen på kursen är jag jättenervös. Vad måste jag prestera?
Men det är helande att få veta att jag inte är ensam om det jag känner. Jag och mina höga krav blir inte så dramatiska längre – många nickar igenkännande när jag drar mina historier.
Vi får ”läxor”. Vi ska skriva om drömmar, önskningar och motivation. En stor insikt ramlar över mig. Jag har aldrig tänkt på om jag är motiverad eller inte. Som frilans är man glad om man har ett jobb och sedan är man ännu gladare om det är en bra uppgift. Vill jag verkligen ha det så?
Vecka 2:
Jag vill ha guldstjärna
Jag vill inte bara ha gjort mina läxor rätt, jag vill att Mia ska tycka att jag gjort dem bäst. Jag vill ha guldstjärna i personlig utveckling.
Men Mia säger att det inte finns något rätt eller fel. Jag blir totalt frustrerad. Finns det ingen mall? Ingen guldstjärna? Jag gör alltså det här för min skull och inte för någon annan!
Några timmar senare lämnar jag kursen full av nya insikter och med verktyg som hjälper och stärker mig. Jag kan se att jag retade mig på Mia på grund av min låga självkänsla. Jag behövde hennes bekräftelse för att höja mitt värde. Nu vet jag hur jag kan påverka tankarna innan de påverkar mig. Eller som Mia säger:
– Den första tanken bara kommer, den kan man inte göra något åt, men den andra har man ansvar för.
Vecka 3:
Offer-Anna får bara en timme
I dag har jag ett helt annat synsätt på mig och mina prestationer. Om ”Offer-Anna” kliver in får hon högst en timme, sedan tar jag itu med problemet. Tävlandet och skitsnackandet har klingat av. Livet är tufft för de flesta och det blir inte bättre för att jag springer runt och sprider trist energi.
Jag vet nu att jag är värdefull. Mina prestationer kan inte sänka eller höja det värdet, det kan bara jag själv göra. Och ja, jag tackar gärna ja till en ny spännande roll.
Vill du få tyst på din inre kritiker? Här är Mias tips:
- Använd positiva affirmationer varje gång du ska prestera. Öva upp tron på din egen förmåga. Du klarar det här!
- Välj utmaningar som utvecklar och glädjer dig, alltså det du VILL göra. Inte sådant som du gör bara för att imponera på andra.
- Bedöm dig själv efter dina egna framsteg, inte efter vad andra gör.
- Allt du gör behöver inte bli perfekt. Ha realistiska förväntningar på dig själv som du klarar att leva upp till.
- Träna upp självkänslan. Den är en färskvara, precis som kondition.
Av Anna Rydgren. Foto: Lennart Dannstedt
Publicerad 2008/03