Du har svårt att säga nej. Träffar alltid fel män. Är alldeles för blyg. Lugn, räddningen är nära. Personliga vägledaren Mia Törnblom är ny medarbetare i MåBra – i varje nummer hjälper hon en kvinna att ta itu med sitt problem. Först ut är MåBra:s reporter, Kristina.
Namn: Kristina Rosenberg.
Ålder: 41 år.
Bor: I Stockholm.
Yrke: Journalist
Familj: Mannen Ingemar och barnen Axel, 10, och Edith, 8 år.
Kristina håller på att slå knut på sig själv för att alltid vara till lags. På Mia Törnbloms kurs får hon öva upp sin självkänsla för att bli nej-modig.
Kristina Rosenberg vill vara underbar och älskad av alla, finnas där för alla hon tycker om och inte missa något roligt. Ibland har hon så mycket att göra att situationen blir ohållbar.
Nu har hon gått personliga vägledaren Mia Törnbloms kurs i självkänsla. Mias recept är enkelt:
– Börja säga nej där du känner dig trygg – med familjen eller nära vänner. Sedan kan du successivt våga dig på att säga nej i lite läskigare situationer.
Kristinas veckodagbok:
Första veckan:
Undrar om det här fungerar
Oj, vad många intryck efter första kursdagen. Nu ska jag skriva en bra-tack-hjälp-bok varje kväll. Tre bra saker jag har gjort, något jag är tacksam över och minst en sak jag behöver hjälp med. Enligt Mia är skivandet ett led på vägen mot bättre självkänsla. Så här skrev jag min första kväll:
BRA att jag gick på en födelsedagsuppvaktning trots att jag egentligen inte orkade.
BRA att jag hann med en promenad i det underbara vädret.
BRA att jag städade skrivbordet.
TACK för mina underbara barn.
TACK Ingemar för att du lagade en så god middag.
HJÄLP mig att sova ordentligt i natt.
Det var rätt svårt att komma på tre bra saker som jag gjort under dagen. Undrar om det här verkligen fungerar?
Andra veckan
Jag har slarvat med läxan
Hjälp, redan torsdag. I morgon är det dags för sista kurstillfället. Och jag har slarvat med läxan. Nu måste jag skriva i bra-tack-hjälp-boken för flera dagar. Suck.
I dag ringde Karin och frågade om jag ville ta en drink efter jobbet. Det lät trevligt, men jag var så himla trött. Och trots risken för att hon skulle tycka att jag var urtråkig sa jag nej! Det var som om Mia satt på min axel och tittade strängt på mig. Nu har jag något bra att skriva in i boken.
Tredje veckan
Jag sa nej - de blev inte sura
Slut på kursen. Nu får jag klara mig själv.
I början var jag lite skeptisk. Men jag har fått hjälp att se både bra och snurriga saker jag gör. Jag har till exempel insett att det ofta är bättre att säga nej än att bara göra något av gammal vana. Det är ärligare mot alla.
För någon dag sedan slog det mig att jag springer som ett skållat troll hemma. Jag hämtar allt som barnen pekar på – irriterad och muttrande. Så jag provade att säga nej, och bad dem hämta prylarna själva. Och vet du: de blev inte sura, tvärtom. De slapp ju höra mina tjuriga kommentarer.
Har du också svårt att säga nej? Här är Mias tips:
- Det är okej att ändra sig.”Oj, jag sa ja fast jag menade nej, det blev lite fel”, är allt du behöver säga.
- Du är inte oumbärlig. Om du inte först tar hand om dig själv och laddar med energi riskerar du att gå in i väggen. Det finns alltid någon annan som kan göra jobbet.
- Tänk på: Varje gång du säger nej till en sak, säger du samtidigt ja till någonting annat.
Av: Kristina Rosenberg. Foto: Lennart Dannstedt
Publicerad 2008/01