–Jag hade en dröm – och nu är den sann – äntligen kommer jag i storlek medium!
Ända sedan barnsben har Annika Gustafsson varit överviktig.
–Jag har alltid undrat hur det känns att vara smal – eller åtminstone normalviktig. Nu vet jag!
Det var för ett halvår sedan som Annika bestämde sig för att göra ett nytt ner-i-vikt-försök.
–Det har blivit ett antal försök under årens lopp, konstaterar hon. Den här gången var hon fast besluten att lyckas. Annika gick med i MåBraLättviktarna och har fått hjälp av våra experter.
Hela tiden har det varit tankarna som stjälpt Annikas ner-i-viktsatsningar. Kritiska och elaka tankar har fått henne i obalans och det slutade alltid på samma sätt:
–Med en påse godis i soffan!
Sötsuget är nämligen Annikas svåraste problem. Godis har varit en central del av hennes liv. Det har funnits där som tröst, stöd och stressdämpning. Och när hon känt sig avspänd, lycklig eller haft något att fira.
–Jag hade en inre röst som var elak och hunsade mig. Den drev mig att strunta i mina föresatser och göra tvärtom: ”Äsch, du är så fet och ful – vad spelar det för roll med en bulle mer eller mindre!” sa rösten. För att trösta mig tog jag den där bullen som jag hade tänkt avstå ifrån…

Ändrade sina tankar

Annika insåg att enda sättet för henne att gå ner i vikt var att ändra inställning till sötsaker. Och till sig själv.
–Jag tänker mer positivt nu. I stället för att säga ”jag får inte ta en kaka” säger jag ”jag behöver inte den där kakan”.
–Jag ser det inte som att jag försakar något, jag byter bara ut dåliga vanor mot sådant som är bättre. Förut satt jag framför tv:n på kvällarna och åt. Nu sitter jag framför tv:n och motionerar på min crosstrainer. 
Tidigare såg Annika varje liten motgång i vardagen som en ursäkt att strunta i sina viktplaner och trösta sig med godis.
–Nu har jag accepterat att alla dagar inte kan vara perfekta, och att jag inte kan äta mig ur alla problem. Dåliga dagar passerar snabbt, det är bara att vänta ut dem.
–Att jag inte längre går och småäter godis gör att maten smakar extra gott. Förut bedövades min aptit av allt godis och jag njöt inte lika mycket av måltiderna.
Visst dyker det upp situationer då godiset hägrar och Annika får kämpa emot suget. Efter-lunch-suget kan ibland kännas jobbigt.
–Då dricker jag vatten. Ofta kommer sötsuget om jag druckit för lite.
–Vissa tv-program – till exempel Melodifestivalen – är riktiga utmaningar för en före detta godisråtta. Då längtar jag efter att stoppa ner handen i chips- och godisskålarna, och jag känner mig lite sorgsen.
–Men när jag fokuserar på mitt mål blir jag snabbt stark igen. Min dröm är att vara så pass smal att jag kan ha storlek medium när jag gifter mig i september. Och nu har jag äntligen nått dit!

Checklistan som gjorde mig godisfri:

  • Jag talade om för alla att jag skulle sluta äta godis. Svårare att fuska då!
  • Jag satsade på motions- i stället för sockerkickar.
  • Jag tänker inte ”om”. Så här säger jag: ”Den där klänningen kan jag ha när – inte om – jag gått ner i vikt.”

Ålder: 32 år.
Bor: I villa i Mölnbo utanför Södertälje.
Familj: Sambo Magnus, två söner, 3 och 1 år.
Yrke: Projektledare för Botkyrkas sommarskola.
Längd: 168 cm.
Vikt före: 85 kg.
Vikt nu: 73 kg.
Så tycker jag om min förvandling: Vilken kick att ställa sig på vågen varje vecka! Det uppväger kicken från sötsaker som jag fick förut.

Foto: Camilla Svensk, före-bilden: Bo Bergman.

Publicerad 2007/08. 

FLER VIKTSUCCÉER!

Läs mer om MåBraLättviktarna!