Vi måste våga prata om självmord

Risken för självmord finns alltid när en person är deprimerad. Därför är det oerhört viktigt att man som anhörig vågar fråga om sådana tankar finns, även om det känns svårt.

Det säger docent Rigmor Stain på Centrum för suicidforskning i Stockholm. Ofta skäms den som är deprimerad, och erkänner därför inte sina självmordstankar.
–Därför måste man som anhörig fortsätta fråga. Talar man öppet om problemet, och förklarar hur fasansfullt livet skulle bli för de efterlevande, kan den deprimerade komma till insikt.
Vanliga tecken på självmordstankar är uttalanden som ”ni har det bättre utan mig”, att man gör sig av med ägodelar eller pratar om att skriva testamente.
–Agera direkt vid minsta misstanke, och se till att personen tar kontakt med psykiatrisk expertis. Antidepressiv medicin kombinerat med terapi är ofta effektiv hjälp mot depression.

Impulsiv handling 

Även om man funderat länge på att ta sitt liv är själva handlingen ofta impulsiv. Därför är det oerhört svårt att bedöma hur akut självmordsrisken är.
Tiden efter ett självmord är fasansfull för de efterlevande.
–Man kan inte sluta fråga sig varför, man skuldbelägger sig själv. Det går inte att förstå hur någon man älskar kan utföra en sådan egoistisk handling, som ju drabbar en själv för resten av livet. Man känner sig sviken, rasande och förtvivlad.
–Det är dessutom vanligt att man får dåligt samvete över ilskan, att den skulle vara orätt mot den döde.
Med hjälp av terapi kan man få vägledning att så småningom ta sig ur skuldkänslorna och ilskan.
–Gradvis kommer man tillbaka till ett liv som liknar det som var tidigare. Man lär sig att leva med saknaden och alla frågorna. Men det tar tid.
Som vän, släkting och kollega till de närmast anhöriga är det viktigt att man hör av sig, hjälper till med praktiska ting och låter de sörjande få prata om det som hänt precis så mycket och länge de själva känner att de behöver. Man behöver inte säga så mycket, att lyssna är det viktiga.

Vill du läsa mer? Skriften Om livet känns hopplöst som getts ut av Centrum för suicidforskning, NASP, kan beställas på www.ki.se/suicide.
Vill du komma i kontakt med stödföreningen Spes, Suicid Prevention och Efterlevandes Stöd? Gå in på www.spes.nu eller ring 08-34 58 73 kl 19–22.

Av Anna Carsall.

Publicerad 2007/03.